söndag 19 mars 2017

J.Lindeberg, Japan och jobbigt för mammahjärtat

I fredags var hela familjen ledig och vi drog till Göteborg......
.....för att spendera ett dygn tillsammans.

Saken är nämligen den att om dryga tre veckor åker Felix, vår äldsta kille till Japan.
Inte för en vecka eller två, nope om allt går som det ska kommer han att stanna där i två år!!

I två år ska han plugga språket där och som ni förstår värker det i mammahjärtat.
Men först och främst är jag så otroligt stolt, stolt över att Felix väljer att göra det han tror på, går sin egen väg, ser absolut inga hinder bara möjligheter och han tror på sig själv.
Han är beredd på att ge sig ut på sitt livs äventyr och som mamma är det bara en sak jag kan göra och det är att stötta honom till 200 %.

Våra barn har vi till låns och det är såklart med blandade känslor jag nu ser Felix lämna boet för att prova sina egna vingar, men att klippa navelsträngen är ett måste, det är dags nu och jag vet att han kommer att fixa detta på sitt lugna, kloka och ödmjuka sätt.

Och som Felix säger när jag får en tår i ögonvrån
-Men mamma, världen är så liten idag vi kan skypa varje dag...... och på ett dygn kan vi träffas....
Hmmmm.....





Så på vägen till Göteborg stannande vi på Freeport för att shoppa loss.
Filip tar studenten och behövde bland annat en kostym och Felix ville ha lite nytt inför resan.

Det blev en låååångt stopp inne på J. Lindeberg, alltså sååå mycket snyggt och till helt galet bra priser. Sen fick vi också världens bästa service, stort plus för det.

Så är mannen på jakt efter någon ny kavaj, Mr C fyndade en ursnygg eller kanske det ska firas studenten i år och det behöv köpas en kostym eller har du en kille som behöver lite nytt i garderoben är mitt tips åk till Freeport.





Nu ska jag pyssla runt här hemma och bara ha en soft söndag!

Ha en fin dag vänner!

Kramisar
T

15 kommentarer :

  1. Förstår att dé känns i mammahjärtat �� ....
    JLindeberg hade min älskling ett tag men nu är d´´e bara Puma & Peak Performance som gäller hihi

    /Kram finaste i Vårsolen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ✫ Fru Eriksson19 mars 2017 11:35

      Oj �� = "broken heart"

      Radera
  2. Förstår att det känns i hjärtat :). Men imponeras varje dag över dessa människor som likt din son vågar prova något helt nytt och eget :), imponerade verkligen :D.

    SvaraRadera
  3. Fashion and jewelry brands revealed, check out my blog for the latest trends
    http://www.ritoot.com/blog/

    SvaraRadera
  4. Förstår jag med hur mammahjärtat mår men också hur stolt du måste vara. Ha en underbar Söndag. Kram Eva

    SvaraRadera
  5. Min son åkte till Japan och pluggade. Fick sen jobb och har varit där i tre år nu, fyra inklusive året han pluggade. Han trivs otroligt bra och jag förstår det till fullo efter att ha varit där och hälsat på. Man lär sig leva med att ha ett barn långt iväg. Man har ju inget att välja på. De måste leva sitt liv och vara lyckliga.

    SvaraRadera
  6. Förstår hur du känner det....men barnen blir vuxna och måste ju få göra det som de vill göra i livet. Min dotter har ju varit i Argentina i 8 v. och tyvärr så har hon lite planer på att flytta dit för hon har träffat "kärleken" där...egoistisk som man kan vara så hoppas jag att personen kommer hit till dottern...kanske blir det så också. Vill inte att hon ska lämna Sverige, nä hua...men just nu letar hon lägenhet här i stan ;)).........men klart dom måste få göra som dom vill med sitt liv...de måste ju få må bra ;)
    Vår här idag men blåsigt...isiga vindar brr !.....har varit en sväng till landet och tagit en promenad ;)
    Kramis

    SvaraRadera
  7. Men åååhhh, jag vet alltför väl vad du går igenom känslomässigt nu. Usch! Men som sagt, man måste stötta ungarna att få leva sin dröm!

    Kram Lena

    SvaraRadera
  8. Jadu, det är en omvälvning som sker förstås! Visst är det stolthet när ens barn vet vad de vill och verkligen genomför det! Likväl om det inte funkar så är man lika stolt ändå att de vågade. Min dotter tar graduation i maj efter 4 år på college/University i USA - hon har kämpat så hårt. Är så stolt över att hon klarat 5 år utomlands på egen hand. Att ha "distansbarn" är annorlunda, men tycker det funkar fantastiskt bra med Skype, messenger o kommunicera lite hipp som happ går jättebra! Stor kram! ***Milla

    SvaraRadera
  9. Visst är väl det där en tudelad känsla? Samtidigt som man vet att det är det naturliga, den enda bästa vägen och man är så stolt så kramas strupen åt så att man knappt kommer ihåg hur man andas och man bara vill skruva tiden tillbaka sisådär 15 år. Vår store son (nyss fyllda 21) lämnar boet i augusti för plugg. Förvisso i Sverige, men ändå. Och han är så redo. Min stora förhoppning är att även jag ska känna mig redo den dagen han flyttar.
    Varm kram från rektorskan
    http://happyvardag.se/2017/03/19/nar-man-ar-bra-pa-somliga-saker/

    SvaraRadera
  10. Ja, dom blir vuxna och flyger ur boet och behöver stöttning som du säger till 200%.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  11. Ja det känns i hjärteroten när ens barn flyger ut. Både om det är långt eller nära. När dottern definitivt flyttade grät jag först floder, men sedan har jag lärt mig att ta vara och uppskatta då vi ses istället. Hoppas allt går bra för din son. Ha en fin kväll. Kram Pernilla

    SvaraRadera
  12. Jag förstår att det känns. Japan är ju inte nästgårds precis men som Felix säger, skypa varje dag går ju. Fina kläder ni shoppat. Kraaam Pia

    SvaraRadera
  13. Åh, förstår precis hur det känns. Min yngsta dotter var ju i USA i ett år (kom hem i somras) men det var ju bara ett år. Förstår hur det känns när det är TVÅ år!! Men för att trösta dig så gick ett år rätt snabbt ändå, det var toppar och dalar för mammahjärtat, men tack gode gud för SKype. Utan det hade jag inte överlevt. Kram Annika

    SvaraRadera
  14. Så kul för din son att åka till Japan och plugga! Förstår att det känns men herregud vad härligt när barnen har driv och ambitioner! Lycka till!!

    Susanna B.

    SvaraRadera