tisdag 7 juni 2016

Mentalt slutkörda

Ja vad ska jag säga
Idag blir det inga inspirationsbilder, några tips eller recept, utan helt enkelt hur vår helg har sett ut.
Fy bubblan säger jag bara, varken jag eller Mr C har nog aldrig varit så mentalt slutkörda som efter de här två dagarna.

Det är påfrestande att se sina minnen fladdra förbi och hamna i en container, men det finns knappast något att göra när allt är nedsotat in i minsta detalj.
Leksaker, barnkläder, brudklänning, skolböcker, dagböcker, ja nästan allt, var vi tvungna att säga hej då till.

Och idag kommer saneringsgänget och ta hand om resten som ska ut, tvättmaskin, möbler, frys och gud vet allt som är kvar där nere i ett endaste virrvarr .

Själv sätter jag inte min fot när nere i källaren och kommer inte att göra det heller förrän allt är klart och renoverat, vill inte för mitt liv se eländet och tillåta att de känslorna av total maktlöshet rivs upp igen.
Så jag har sorterat, hanterat tryckluften och försökt organisera det hela så bra som möjligt, men en sak är säkert, att något sådant här vill jag aldrig i mitt liv uppleva igen.....    


Minnen i en hög....
Ser du björnen där till vänster? Min bästis från det jag föddes, sliten, noppig och trasig har han blivit med tiden, men ååååå så mycket kärlek i den björnen, han som alltid fanns där när jag behövde någon att krama och prata med när jag var liten.
Nu i en container, svart av sot och kommer aldrig mer att trösta en liten flicka....


Allt eldskadat eller fullständigt nedsotat och går inte att rädda...


Och skitig blir man, herre jisses känns som jag ömsat skinn efter all skrubbning, det kan man kalla en rejäl peeling mina vänner.....

Men nu är smutsgörat gjort och det finns bara en sak att göra..... att se framåt och inte bakåt.

Minnena bär vi trots allt med oss i både själ och hjärta....

Ha den bästa starten på veckan vänner!

Kramisar
T

14 kommentarer :

  1. Skickar en stor stor varm KRAM, förstår att ni är helt slutkörda :(.
    <3

    SvaraRadera
  2. ja det är svårt=(men bästa minnen har ni inom er i er hjärtan,efter en brand som min dotters där de förlorade allt och bygga nytt från början då värdesätter man inte materiella saker,sa hon utan hjärtats innerska,men naturligtvis förstår jag önskar er all kraft och lycka,ta hand om er och var rädda om er,nära och kära - livet!

    SvaraRadera
  3. Så tråkigt att slänga sina fysiska minnen i en container, men som du själv skriver att minnena bär man med sig i själ och hjärta. Tänker på er, Kram J

    SvaraRadera
  4. Sorgligt, det kom så plötsligt.
    Hemskt med brandlukten och all sot.
    Tänk många år efter vår brand dök plötsligt min dockvagn upp som jag trodde gått förlorad.
    Kram Titti

    SvaraRadera
  5. Så sorgligt! Jag blir så ledsen när jag läser det här. Kramar till er!

    SvaraRadera
  6. Fy så jobbigt! Tycker så synd om er... men ni kommer stärkta ur det här! Ni har varandra!

    Styrkekram! Anna

    SvaraRadera
  7. Kan inte föreställa mig ens hur det känns att behöva göra sig av med så många minnen.
    Sänder över en stor kram till er
    Kram Linda

    SvaraRadera
  8. När jag läste ditt inlägg om branden så gick jag hem och kollade mina brandvarnare. En behövde nya batterier... Usch så jobbig situation för er alla. Stay strong!

    Susanna B.

    SvaraRadera
  9. Men vännen! Varmaste kramen till er!

    Kram Lena

    SvaraRadera
  10. Fy, så jobbigt. Stackars er. Men du verkar så otroligt duktig och organiserad. Tur inget hände med familjen. Ni har varandra. Kram Inger

    SvaraRadera
  11. Förstår att ni känner er helt färdiga. Och jag beundrar verkligen hur du kan mobilisera kraft coh positivitet mitt i kråksången. Kram Mia
    http://happyvardag.se/2016/06/07/nar-man-skiter-i-alla-masten/

    SvaraRadera
  12. Ofy! Det finns inte mycket att säga, sp jag sänder dig en STOR KRAM.

    SvaraRadera
  13. Fy vad jobbigt! Men som du skriver, minnena bär ni alltid med er! Stor kram Suss

    SvaraRadera