söndag 29 maj 2016

Ångest och kampen mot hjärnspökena

Har suttit med en filt omkring mig och sett en ny dag vakna till liv med tunga ögonlock
Jag är sååå trött och det är inte bara en sjuhelsikes värks fel. 
Jag klarar inte att lägga mig, jag får helt enkelt panik och fylls av en sådan ångest. 
Har vi dragit ut alla kontakter? Luktar det inte lite rök? Ska jag kolla att brandvarnarna funkar? Var är Mr C:s hand.... jag måste känna hans närhet
Och skulle jag slumra till vaknar jag efter ett tag, sittandes käpprak upp i sängen, antingen av förfärliga mardrömmar eller att jag tycker mig få andnöd och tro mig höra brandlarmet.......

 Det är nu den börjar, kampen, mot hjärnspökena........  
Jag måste kämpa, inte låta de få grepp om mig och låta dem styra in mig på tankar som får mig att känna mig otrygg i mitt egna hem.
Jag måste slåss, mota bort ångesten som sipprar igenom som på en fördämning som håller på att raseras, intala mig själv att jag är stark, jag har gått värre matcher än den här och inte låtit mig besegras.....
Men sen är jag inte mer än en människa och ibland undrar jag hur mycket till jag ska orka, (ja det finns en hel del som jag inte har berättat här) kan min livsglädje, positivitet och glada humör än en gång få mig att hitta styrkan?
Styrkan att bygga upp det som nu har raserats, tryggheten, säkerheten, kärleken till mitt hem, allt det där som gör att jag vill vara i mitt älskade svarta hus, inte fly ifrån det. 

Kampen har bara börjat och jag har lovat mig själv att jag ska kämpa med näbbar och klor och stå som vinnare efter bara några ronder........


Det här är bilder vi tog i förra veckan när jag ville visa den ljuvliga kjolen från Ajlajk som jag förmodligen kommer att bo i under sommaren.
Först kändes det konstigt att visa dem men sen tänkte jag till, varför ska jag inte visa dem? De är just det här jag vill hitta tillbaka till, skrattet, glädjen och tryggheten, det är ju jag liksom.....

Du hittar den underbara kjolen från Ajlajk HÄR


Ha en härlig morsdag vänner!

Kramisar
T

22 kommentarer :

  1. Vilka inspirerande bilder, som bilder tagna för ett modereportage! Kramar till dig, Tina, det är svårt att förstå hur det känns men kan tänka mig att det är fruktansvärt.

    SvaraRadera
  2. Vackraste fina du. Känner dig ju bara genom bloggen, men det märks vilken underbar människa du är. Hoppas allt ordnar sig till det bästa. Ni kan bo i huset? Ja fy vad det kan hända. Tur man inget vet före vad som skall ske. Massa massa kramar Inger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Saneringsgänget har gjort ett fantastiskt jobb så vi har valt att faktiskt bo hemma, mycket för att just mota bort hjärnspökena..... Allt ska bara ordna sig och vi tar en dag i taget. Tack snälla Inger för din omtanke, den värmer. Kram Tina

      Radera
  3. Meeen! Varmaste kramar till dig!

    Underbara bilder! Klart du ska visa dem. Kan tänka mig att de ger ett annat fokus en stund.

    Kram Lena

    SvaraRadera
  4. Hu vad jobbigt. :( Svårt det där med ångest men håll ut. Det går över. Prova ta ett bad innan du lägger dig, eller en dusch. Varva ner gradvis ett trappsteg i taget och väv en trygghetsväv omkring dig.
    Många kramar och hälsningar,
    L

    SvaraRadera
  5. Tina Tina, fina fina Tina <3
    Jag vet så väl vad du menar med hjärnspöken, har brottas med en del genom åren som med gjort att jag legat sömnlös..
    Men jag vill inte å något vis påstå att jag vet vilka demoner du brottas med.
    Jag hoppas bara för allt att du får den hjälp du behövere för att hantera dem.
    Jag går i samtal igen nu, och kanske är det så att jag kommer behöva det med jämna mellanrum i livet. Men det hälper mig att sortera, rensa och få bukt med tankar som snurrar och håller mig vaken.
    Mest av allt vill jag bara sättaa mig i bilen och bara köra rska vägen hem till dig.
    Krama dig och hålla din hand.
    Jag skulle kanske inte aäga så mycket, men jag vill nog bara att du ska veta att jag verkligen håller om dig.
    Du är så genuin och äkta Tina.
    Ta hand om dig och jag finns här...
    Varma kramar Anna

    SvaraRadera
  6. Ja usch vilken grej ni varit med om,men låt det inte ta ner dig som du säger....du är starkare än så....:)Styrkekram Ulrika

    SvaraRadera
  7. Hjärnspöken... De finns säkert där av någon sorts anledning, en slags känslomässig rening men som lätt blir övermäktig. För det är ju ett trauma ni gått igenom! Du visar på en sådan fin självinsikt, men det är jobbigt att ta sig igenom ändå. Kram!!

    SvaraRadera
  8. Härlig outfit...jag älskar färgerna ;))....och varför skulle du inte kunna visa bilderna som sagt !!?....håller tummarna för att du ska klara det här...
    Styrkekram bia

    SvaraRadera
  9. Med den klockrena inställningen har du redan vunnit en seger. Heja dig!

    SvaraRadera
  10. ... skickar styrka i cyber och jag tycker trots hjärnspöken att du verkar vara en av de starkaste som inser att du måste kämpa!

    Kramar P

    SvaraRadera
  11. Tänker på er!

    STYRKEKRAMAR!! Anna

    SvaraRadera
  12. Stor kram till dig! Du kommer att klara det här också. Det kan kännas fruktansvärt med den där ångesten, men det är inte farligt. Det går över och det blir bättre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag ska kämpa med näbbar och klor och ska fixa det.... Tack för din omtanke den värmer. Kram Tina

      Radera
  13. Underbara du, tänker på er ska du veta... och ja... du kommer absolut att ta dig igenom det här också... du är en sann optimist och sådana går inte av för hackor =) Den här känslan du har kommer att ge med sig, bara ge det tid... för tid kommer det att ta och måste få göra också. Stor stor kram till dig och familjen, Mia

    SvaraRadera
  14. Underbara du, tänker på er ska du veta... och ja... du kommer absolut att ta dig igenom det här också... du är en sann optimist och sådana går inte av för hackor =) Den här känslan du har kommer att ge med sig, bara ge det tid... för tid kommer det att ta och måste få göra också. Stor stor kram till dig och familjen, Mia

    SvaraRadera
  15. Usch då. Klart du ska klara dig igenom detta. Heja dig. Så vackra foton på din outfit. Ha en fin dag Styrkekramar. Pernilla

    SvaraRadera
  16. Sitter med andan i halsgropen när jag går in här och ser vad ni drabbats av. Vilken himla tur ni hade brandvarnare och tog er ut! Att alla är oskadda och efter omständigheterna mår väl!
    Jag har de senaste 19 åren jobbat på en saneringsfirma. Visserligen på kontor men jag pratar nästan dagligdags med människor som är drabbade precis som ni. Nu hade ni ändå "tur" att huset inte brann ner utan faktiskt står kvar. Kan tänka att det värsta för er inte är det materiella utan just hjärnspökena. Skönt att höra att ni fått hjälp av en bra saneringsfirma.
    Som den kloka och starka kvinna du är så hoppas jag och tror att du med alla medel ser till att bemöta hjärnspökena på bästa sätt.
    Varma kramar Pia

    SvaraRadera
  17. Just dessa bilder är du, det var bilder som dessa som fick mig att fastna för din blogg, bra fotograf, stilig kvinna med smak och intressanta texter om både stor och smått och glatt och mindre glatt. Nu är det tid att kämpa men du kommer säkert att klara det. Tänker på dig och det du och din familj nu får utstå,
    Varma kramar
    Maria

    SvaraRadera
  18. Så härliga bilder, precis som ur ett modemagasin. Underbar kjol! Förstår att det är jobbigt med alla tankar, skulle nog också tänka likadant och ha svårt att känna trygghet. Hoppas du kan mota bort hjärnspökerna och finna ro i svarta huset. Stykekramar Annika

    SvaraRadera
  19. Har själv vaknat i en rökfylld lägenhet och hjärnspökena efter det går nog inte att komma ifrån...
    Först vaknade jag flera gånger varje natt, tyckte mig känna röklukt hela tiden. Men sakta klingar det av, även om jag antar att det går olika fort för olika personer.
    Kan dock förvarna redan nu att det kan bli några tuffa nätter i höst, när grannarna börjar elda i sina öppna spisar, då vaknade iaf jag några nätter med dunkande hjärta tills jag insett vad det var. Men det gick fortare att vänja sig vid eftersom den egna branden då var längre borta :-)
    Så du kommer bli trygg i ditt älskade hus igen!!!

    Kram,
    Camilla

    SvaraRadera